Sorg
Vet inte vad jag skulle sätta för rubrik egentligen. Känner mig ledsen. Igår åkte jag och Joni om till gynakuten. Ville väl egentligen få bekräftat att det var ett missfall. Gravsymptomen är ju kvar och jag har hört att en del fått missfall med tvillingar fast en lever. Jag hoppades på det. Miljoner tankar rusade genom huvudet den där timmen i väntrummet. När det var min tur tog hon ett gravtest och det var positivt. Visste också att det kan visa positivt efter ett missfall men hoppades att jag skulle få ett positivt svar. Det kanske var livmodertappen som blödde? Kanske en polyp? Fick träffa läkaren som gjorde ett ultraljud. Han sa "Jessica, jag är ledsen men det är missfall som du misstänkte. Som du ser är det inte mycket kvar så din kropp fixar det här". Kände mig helt tom efteråt. Men han sa att vi kan försöka igen om några veckor. Blir jag gravid igen kommer jag gå omkring och vara orolig för missfall igen. Det är bland det värsta jag varit med om. Nu hände det här i vecka 9, så det var ganska tidigt. Lider med dem som fått missfall senare eller förlorat sin bebis.
Jag är glad att jag har den här lille killen iallafall. Han får mig att skratta och må lite bättre. Inatt låg jag och höll om honom hårt. Älskade älskade barn.
Jag är ledig hela veckan. Behöver få sörja och ta det lugnt. Jag har fortfarande lite ont och blödningarna har inte slutat än. Men jag längtar också efter att få krama om "mina barn" på jobbet.
Köpte påskliljor till mig själv. De doftar så gott tycker Dylan och jag.